I dag har man inte gjort så mycket mer än att lyssnat på Elin Kjos i framgångs poden.

Och ja även om jag inte har haft canser så känner man verkligen igen sig efter det man gick igenom förra året som man bara fick äta soppa och ja gick och väntade och hoppades på en lösning och den väntan vad som skulle hända och den väntan var inte rolig kan man säga så här efteråt. Plus att det hände även lite i familjen under den tiden jag var sjuk. Och ja jag orkade inte tänka på det efter som jag då var fyra månader in i mitt helvete med flyttande som då inte fans något ljus i. och det ljuset kom inte förens i mitten på juni förra året då man började äta normalt efter nio månader och ja det var tårar av glädje över att få äta. Man har annars bara njutit och städat sitt vardagsrum så nu är det snyggt där ett tag men jag kommer snart att lägga tillbaka trådarna på bordet för att kunna göra lite mer armband.

Och man har även börjat att smyg läsa en bok som man ska läsa lite mer av på fredag då man har lite timmar att ta död på.