denna vecka har man försökt att vara på benen men tyvärr inte lyckats fullt ut på grund av att mitt huvud har gjort så ont så att man knappt velat leva. Men jag är ändå glad för det.  i r veckan skrev man på ett kontrakt med söndermalnas museum där dom har ett av mina rare armband som man gjort. Jag är annars i daggs läget glad för nu sprits dom över hela eropa och även här i svergie det senaste jag hörde om dom var att dom nu även finns på cafet söta drömmar i gamla stan i Stockholm. Så den elev som ingen lärare ville ha i sin klass är nu känd för sina rare armband detta trodde man inte för fem år sen att dom skulle bli så populära och ja jag är verklige glad över att jag är armbands knytare för sällsynta diagnoser