I tisdags var det tio år sen man släppte bomben om att man var nära på att ta sitt liv. Jag hade då mått dåligt ända från sommaren och fram till den 6 november det året. Mina föräldrar fick inte veta något till en början utan jag släppte det till min första chef som blev min räddandeängel medans mina föräldrar hade nog med sitt. Jag var den enda av mina arbetskamrater som fick gå på Mia Törnblom det var igentligen menat till båda cheferna men den andra tog hand om sina föräldrar då. jag hade från sommaren fram till då bara sovit två timmar per natt på  grund av värkande fötter som höll på att ta livet av mig det hjälpte inte med smärt stillande tabletter som man kan tro utan det blev bara värre ända fram tills jag slutade jobba och äntligen fick villa ut efter som jag blev uppsagd januari året där på. Och i slutet av februari blev det en efterlängtad operation som gjorde att man fick livet tillbaka och i dag är man faster åt tre trollungar.

Jag firar även en vecka med min nya telefon i dag och jag älskar den fortfarande har börjat vänja mig att den är så snabb jäm fört med min gamla älska även plånboken till den så nu har man allt samlat på ett ställe när man ska ut och handla

trodde inte att jag skulle trivas iden så mycket som jag gör jag älskar den verkligen