I dag för tio år sen fick man reda på att man var uppsagd från sitt första jobb. Jag började även må dåligt inombords men behöll det för mig själv efter som jag inte ville belasta föräldrarna med det med så stannade inom mig. Tills en dag i november den 6 november släppte jag ut det till min chef som också är en bekant inom familjen att jag var nära att ta mitt liv dagen innan. För att fötterna i det lägget gjorde så pass ont så jag viste inte vart jag skulle ta väggen jag var då nära på att hoppa och även skära sönder mina handleder på grund av den jobbiga smärtan i fötterna. Blandning med alkohol och tabletter var då prio ett för att över leva smärtan. Jag började sova mellan två till fyra timmar per natt detta gjorde jag till den dagen då jag slutade den sista januari 2015. Jag är inte arg för att bli uppsagd utan tvärt om dom förstod mitt problem. Och i dag går man och hälsar på dom när man är i Nyköping. Det är ju trotts allt en ängel bland dom som såg till att man övde levde så att man fick se sina syskon barn växa upp